Kategoriarkiv:Dagboken

Denna väntan. På ett liv eller nåt. Jag har inget liv.  Jag handlar mat, bara det absolut nödvändigaste, samt med en vit månads mellanrum öl för två tre dagars konsumtion. Allt annat har liksom satts på vänt.  Jag vill skriva men kommer mig inte för. Istället läser jag böcker. Alla böcker som finns.  Läser läserFortsätt läsa ”Livet satt på vänt”

Det här skrev jag på Facebook i dag: »Ett tag framöver behöver jag den tid som ägnas åt Facebook till annat: träna, läsa böcker, kolla tv-serier, film. Komma igång med att skriva regelbundet på min blogg igen. Skriva bättre texter där. Jag är inte nöjd med det jag skriver där nu, jag tror att detFortsätt läsa ”Facebook-paus”

Väntade i långa dagar på fjärde delen av Lars Noréns dagbok. Under tiden läste jag om Stig Larssons självbiografi När det känns att det börjar ta slut. På sidan  497 skriver han: »Uppriktigt sagt har jag, hur tokigt det än låter, tyckt att den mest intressanta killen för en tjej att ha en relation medFortsätt läsa ”Inte ens en dickpick”

Hög tid komma igång med bloggandet igen, men kommer den här gången inte längre än till att citera Franz Kafka: »Det finns ett mål, men ingen väg; det vi kallar för väg är tvekan.«

Det finns inget äckligare än snus. Detta vet jag är en djup sanning eftersom jag själv är en snusgubbe. Jag har haft det där vedervärdiga äcklet under läppen ända sedan jag gick i sexan på Tjärnaskolan. Någon – det kan ha varit Hasse Alsterlund – hade kommit över en dosa Röda lacket och vi varFortsätt läsa ”Äcklig snusgubbe”

Plura är på spåret, själv är jag av banan, orkar inte längre, tyar inte mer, och jag har aldrig haft vett i att bry mig om pengar; jag bara låter dom ta rätt så slut och tänker att det får dom väl göra då, det ordnar sig ändå på nåt vis och det har detFortsätt läsa ”Av banan och på spåret”

Många bloggläsare, i vart fall oroväckande hög procent av dom jag får kontakt med, tycks förväxla min bloggpersona med mig själv. Ändå är en hel del av dessa sådana som känner mig personligen och/eller är tränade läsare.  Här om dagen hände det igen: »Vilken kvartersbar är det du sitter och dricker på om eftermiddagarna?« Det gör migFortsätt läsa ”Jag och min bloggpersona”

När man är karl och drabbas av en fet vaxpropp i vänstra örat. Man blir sängliggande. Man vill ha en mamma att ringa till och få tröst. Man är den det är mest synd om i hela världen. Man googlar ”symptom på Covid”. Man beställer Revaxör på nät-Apotea, som kommer hem i brevlådan för attFortsätt läsa ”Vaxpropp”

Fredag morgon, Dr Melfi synade sin patient nr 1 för dagen i sömmarna. Sedan nån gång på senvintern hade jag gett fan i, bara låtit håret och skägget växa, och jag såg nu ut som en som sover under broar, och hon hade av en pressad sjukvård kallats under fanorna och av den anledningen haftFortsätt läsa ”Terapitimme”

Knappt en blund i ögonen på hela den där förbannade hösten och vintern, det gick inte att sova, kanske var det alla piller, substanser som förvred sinnet, allt det där jag stoppade i mig mot ångesten, så istället för att sova: jag började skriva på nätterna. Upp om morgnarna till något lönearbete behövde det juFortsätt läsa ”Cigg i skrivarnatten”