Ulf Gerhard klipper håret

Den har lästs sakta, stilla, fint, vördnadsfullt. Nu kan tredje Vardagar-bumlingen knökas in åtminstone nånstans i närheten av hyllmetern, eller om det rör sig om metrar, med Ulf Gerhardböcker. Trean blev rätt hundörad. Inte som ettan kanske, men ändå rätt så hundörad. Som den 385:e av dagbokspjäsens totalt 863 sidor. Jaha, tänkte jag när jagFortsätt läsa ”Ulf Gerhard klipper håret”

Hundöron och hundra år av ensamhet

Hundöron i böcker, ja, länge i livet såg jag på det som förknippat med dödsstraff. Tills jag insåg att mitt efterlämnade bibliotek ändå bara skulle komma att bli till himlande blickar och ett suckande och stånkande för de ljudboksläsande ättlingarna (tips: ställ en hyrcontainer nere på innergården och dumpa böckerna ut genom fönstret). Så nuFortsätt läsa ”Hundöron och hundra år av ensamhet”