Hejdå, soullyan

Soullägenheten ligger nu ute på Hemnet. Åh, det känns. Jag trivdes ju så bra där. Inte minst med att vakna till fågelkvittret från parken och doften av nybakat bröd från Zolá. Jag hoppas den som flyttar dit blir att trivas lika bra.

Closing time

Man är i Tom Waits-låten, de blinkar med  lyset i baren och börjar vända stolarna upp och ner och spriten står där oåtkomlig på hyllorna, och man upptäcker att det var det enda man hade gemensamt med de som man en sexa whisky bort ryggdunkade som de bästa av vänner.

Baby blue

Han skrev »It’s all over now, hej då, baby blue (flyttfirma hämtar så småningom det nödvändiga)« på en grön post it-lapp och tryckte fast den i marijuanasmulorna på hennes sida av köksbordet. Han tittade på Garminklockan på vänstra handleden: halv åtta, pulsen 89, tre streck på stressmätaren. Bussen skulle vara där tio i. Han gickFortsätt läsa ”Baby blue”

Arvtagerskan

Han stod i flugsvärmen på gödselstacken bakom stallet. Gröna Tretorn gummistövlar, brännässlorna knähöga. Beppehatt med blå blommor, Wayfarerbrillor, solen lågt i väster över älven. Han spettade med grepen. För att rädda sig undan hettan hade de luringarna ålat sig genom de översta lagren av hästskit ned till svalare trakter på djupet, han spettade och grävdeFortsätt läsa ”Arvtagerskan”