På väg till bokhandeln – ett numera rätt öde ställe förutom missbrukare som en annan – för att se om de fått in nya Alex Schulman, mötte jag i gångtunneln två vattenkammade unga män i svarta nypressade finbyxor och stärkta kortärmade vitskjortor. De gav mig breda tandborstade leenden och en av dem sa:

»Glöm aldrig att Jesus älskar även dig.«

De kunde förstås inte känna till min av många ifrågasatta böjelse för Alex Schulman, men ändå gick jag vidare och kände mig stärkt i anden och upplyft i själen av detta oväntade stöd i tillvaron.

I åtta år diskade jag för hand. Men i nya lägenheten är allt så sprillans nytt att här även finns nymodigheter som diskmaskin, och det måste nog bekännas att glas och tallrikar och bestick och kaffemuggar och allting blir att se lite renare ut nu än då.

Inför kommande visning av gamla lägenheten köper jag – på inrådan av mäklaren, självaste Jens Bergenström – dit en diskmaskin. Fastän den billigaste de har hemma på Elgiganten i Borlänge flera tusen dyrare än en gammal hederlig diskborste.

Helt överens med Jens om att de blivande spekulanterna på en liten 47-kvadratare förmodligen kommer att vara från den generation som möjligen sett en diskborste på nån av sina föräldrars svartvita VHS-filmer.

En hel vecka, fredag till fredag, utan internet, för att flytta ungefär 220 meter. Från 43 för artrosen i höften jävliga trappsteg till sju lätta man kan ta med danssteg. Till nyproducerad lägenhet med egen ingång, i det som en gång i tidernas begynnelse var barnträdgård på Soltorget.

En hel vecka för att tömma 47 kvadrat?

Ja, har man så förbannat med böcker så går det så, alla fick inte ens plats på bilden, måste bli ett slut på detta missbruk. Eller inte. Vissa missbruk bör vårdas.

Jag behöver semester, pausa bloggandet över sommaren, hyra mig en fin husbil och kajka runt utan mål och utan annan mening än att i lugn och ro i nya miljöer småputtra med korrekturet till »Det snöar på morfars hatt«. Till det gavs ju, ofrivilligt, mer tid så det ska bli en ännu bättre bok, ja bästa boken, det bara är så.

Off line. Så kan jag bara ge fan i campingarnas wifi, så blir det heller inget facebookande. Med Macbooken och en rekorderlig packe böcker – med »Sorry for your trouble«, nya samlingen med noveller av Richard Ford överst i traven – kan det glidas runt hela sommaren.

»Vredens druvor« så klart med. Familjen Joad på sin långa roadtrip. Spökar än, The ghoast of Tom Joad. (Söp Steinbeck verkligen så förbannat? Behöver undersökas när jag kommer hem. Kan leda till nåt essäaktigt. Varför tycker jag så mycket om att skriva om författare med drinking problems? Kan ju i och för sig bero på att det kan vara svårt hitta författare som inte har det problemet).

Externa lilla dvd-spelaren får inte glömmas kvar hemma. Till »Vita huset«, den kompletta, sju säsonger. Äntligen, efter år av letande, får jag tag i den boxen. På Tradera, en femhundring, så väldigt taget. Som »The West Wing« kunde jag ha haft den för länge sen men ville ha den textade lådan. Ja, med den i packningen kan roadtripen bli rent familjen Joadsk, ute på vägarna tills lönnlöven hemma i parken börjar gulna.

Parkera husbilen borde jag klara nu, när avstånd väl bör hållas även på campingar. Hotell har jag inte råd med. Backa in där det är trångt – inte direkt min bästa gren, ens vid ratten på en folkabubbla. Ta bara campingen i Leksand; heter den Siljansbadet?

Där går det nog än i dag hö hö-iga storys i grilloset och ölburksknäppet och lådvinsskrålandet om när de där indianernas farsa skulle backa in sin exsvågers lånade husbil mellan två andra husbilar, med stora förtält. Det minnet kan än i dag framkalla posttraumatiska känningar inom mig.

Alltså: paus här för semester. Oklart hur länge. Men den som vill vara säker på att få veta när det händer något här igen, kan gå till Huvudsakers sida på Facebook och gilla den.