Unknown

Skammen slog ner i mig, jag ville inte visa mig utanför lägenheten. Först behövde jag formulera en sammanfattning, en kort, på en eller två meningar, för dem som undrade över hur det gick med min bok, den jag hade tänkt ge ut själv när den tänkte förläggaren, som jag tyckte, svek ett löfte, men som nu inte kommer att ges ut alls eftersom Bonniers lägger ner den plattformen. 

Det var beskedet om det, i ett mejl för bara några dagar sen, som väckte känslan av skam i mig. Jag orkar inte längre hålla liv i mina bokdrömmar. »Det snöar på morfars hatt« var det tredje långt gångna projektet som kapsejsade. Mitt 30-40-åriga jag skulle ha ryckt på axlarna åt det, men inte mitt 65-åriga. Det förlag finns inte som är berett att ta några risker med någon i den åldern – om vederbörande inte är ett väldigt känt namn.

Istället för att det färdiga manuset ska få de bokpärmar det alltså inte kommer att få, tänker jag då och då strö ut valda delar av det här på bloggen.