Myten som hålls vid liv av kvinnor om att män knappt kan göra en sak samtidigt – ja, den stämmer i alla fall på en man.

Den mannen  var uppe kvart i fem i morse, jag vaknar varje morgon runt den tiden. Av mig själv. Lika pigg som de säger att mörtarna är. Tror det är min sockerfria diet, har väl aldrig haft sån energi som nu.

Den behövdes verkligen i dag. Till den enda sak jag har gjort. Det har i skrivande stund gått ett halvt dygn sen jag klev ur sängen och jag har inte ens läst DN och SvD än; jag är den enda i min trappuppgång som har papperstidningar. Tidningsbudets tankar, jag kan läsa dem: »Gubbjävel, och högst upp ska han bo också, förtitre fucking trappsteg.«

Saken, den enda, jag har hållit på med är bloggen (det överdrevs lite om kvart i fem, sen fem har det hållits på med bloggen, gick åt en kvart till kalldusch, espresso och cigg).

Nystajlade bloggen min finns på ett nytt ställe, ny adress. Dit in till de bakre kulisser man måste hålla till för att operera tog jag mig inte, annat än på trixiga omvägar. Den delen höll jag på med fram till lunch ungefär, då när normala människor gör avbrott för lunch. Men själv höll jag ju på med min sak.

När det där så småningom – runt tiden då normala människor tar eftermiddagsfika – hade löst sig, ja då hade Facebooks spindlar spårat upp att det fanns något bekant i den nya webadressen thomashalvarsson.com som ju nu låg ute och susade i cyberrymden.

»Det är ju den där facebookvägraren«, tänkte spindlarna, »nu jävlar ska han fångas i det sociala mediernätet igen.«

Det började plinga i mejlkorgen, och nu var tonen inställsam och fjäskig. Jamen, Thomas, ska du inte ha en sån där sida hos oss för nya bloggen. Som folk kan gilla och dunka i ryggen och krama om.

Typ så. Kanske det, tänkte jag, det är ju där folk hänger och inte på nåt så omodernt som en blogg och jag som alla andra har ett bekräftelsebehov,  och klockan var väl inte mer än ungefär tre på eftermiddagen. Så jag klickade väl på länken i mejlet som tog mig till stället där man kunde regga en sån där sida. Men absolut bara för att titta lite, se mig omkring.

Det var inte svårt alls. Jag reggade en sån sida. Men det som var men, alltid detta men, det var att man för att kunna ha en sån sida spelklar ute på banan först måste ha också en … vad heter det, vanligt Facebook. Det som jag för ungefär en månad sen lämnade permanent och svor på att aldrig mer återvända till.

Men nu hade jag inget val, eller hur, det måste väl alla hålla med om.