Släppdatum just i dag, tisdag 12 maj, jag har ringat in det på väggalmanackan de gav mig på Tempo i julas, och vid halv elva-rycket hör jag postmannen komma i trappen och börjar darra av förväntan, men vad i helv … postmannen kommer aldrig så långt som upp till mig, han vänder redan på andra våningen, och jag börjar gråta inombords.

Carnivoredieten, hardcorevarianten, noll kolhydrater, gör så sensationella grejer med den trasiga höften att de borde ta in mig som konsult på atrosskolorna. Vikten (utan någon som helst kaloribegränsning) sedan sju veckor tillbaka stabiliserad på 65 kilo, exakt som i ungdomen, BMI 20,5, kroppen renad från de inflammationer en kost med socker (kolhydrater är socker) ger, sömn som en bebis, energi som … ja min hund Slas.

Tidigt vid Tjärnasjön, jag sprätter runt den med tiokilos bungypumpstavar varje morgon, där springer en karl i det daggblöta gräset med, tror jag, ett bildäck förtöjt i ett gummirep som han har fäst kring midjan. Ungefär där anser jag att gränsen går för att hålla sig i form och boosta immunförsvaret.

Brosket i höften är förstås fortfarande trasigt, kan aldrig repareras, men jag har ingen värk längre. Förut fick varje steg benet att brinna. Sjukgymnaster och läkare sa till mig i vintras: det är kört, du kommer bara bli sämre, ställ dig för guds skull i operationskö för en ny höftkula.

Jag ville inte bli förförd av henne, men nog blev jag djävligt besviken över att hon inte ens försökte.

Så fan heller, tänkte jag, att de ska få skära i mig, en som hela livet gått sina egna vägar tänker göra det nu också. Planen:
1) Kör tuffa benövningar på gymmet, knäböj med minst hundra kilo på stången, tre gånger i veckan, fem set, åtta reps. Muskler som avlastar höften.
2) Kör en diet med massa protein – som bibehåller muskelmassan – och stora mängder bra fett. Kosthållning som utan att ens behöva snegla på kaloriintaget plockar bort  – mitt mål – tio kilo kroppsfett. Mindre att bära upp för höften.
Jag tänkte: det kommer hända, jag vet det, jag är en som tar reda på saker, eftersom kroppen då inte har något annat val än att använda just fett (fettet man äter och inlagrat kroppsfett) som bränsle. Kolhydrater finns ju inga att hämta och bilda bränslet glukos av.

Nu, några månader senare: fick jag rätt eller fick jag rätt.

jag varnar
den här dagen
för att göra ett minsta
misstag
sen du vaknat

Tror till och med att det till sommaren kan bli tal om löppass igen, lite försiktigt, hålla det till mjuka stigar i skogen. Och visar det sig att höften håller även för det, ja då vill jag ha en ny hund som springkompis.

Kickskriva bloggtexter i OmmWriter, med ljudalternativet gammalt skrivmaskinsknatter påslaget. Har jag redan skrivit det? Det hoppas jag verkligen.

Däruppe, det var Bruno K. Öijer. Dikt som kan rabblas i sömnen. Lärde mig den utantill när mina pojkar var små indianer och livet kretsade kring att ingenting ont skulle hända dem.

Ah, Slas, så fort jag om morgnarna kopplade loss honom på jordstigen (som de djävlarna asfalterat sedan dess, och sågat ner träd) i den vackra allén mellan Maserhallen och Sportfältet, hur han lycklig virvlade omkring som om någon smulat ner uppåttjack i hans matskål. Ihop med den underbare dåren satte man personbästa på löpturerna var och varannan dag.

Det är inte bara beasås och kryddsmör till de stora biffarna med rejäl fettkappa. Det är chilimajo också, till kycklingen. Lika lätt som att med stavmixer göra egen bea på hemkörd majo utan E-medel, socker och skit. Chiliflakes istället för dragon bara.

Innan det stavades iväg bortåt Tjärnasjön: röksug vid espressomissbruket igen. Röker jag röker jag Camel eller Moods. Är oerhört noga med att ciggen ska ha tufft namn. Enda image man har kvar att vårda i övre medelåldern.

Men så klockan 13.30.
Porttelefonen:
»Hej, Thomas, Schenker här. Jag har ett bokpaket till dej.«
Tårarna kan torkas.
Klart postmannen inte kunde ta en bumling på … vänta lite, 862 sidor ser jag.
Så nu blir det hypnotisk Lundell-läsning.

Sakta sakta sakta
ska det
läsas om hur Ulf Gerhards
vardagar
tett sig sen sist, jag vill att det
räcker länge,
flera dagar
Bara läsa
Inte skriva
Inte svara i telefon
Inte läsa mejl, inte läsa sms

Bara läsa storebrorsan