Stringhyllan med fötter och arbetsskiva för Macbooken. Den är uppsatt. Den levererar, exakt allt det man kan hoppas på och lite till. Även om det just denna gråblöta första maj inte är mycket att se ut på från nya skrivarhörnan.

Sett genom den helglasade dörren till franska balkongen är det väl bara en svartfågel. Svävar mellan parkens träd. Kråka tror jag. Fiskmåsar känner jag igen på att de är vita men vad som är vad av de svarta är något för Hasse och Henrik och Bengt.

Jag behöver en fixare. Som i »Pulp fiction«: I’m Winston Wolf, I solve problems. De aktuellaste av problemen, som har bara några få dagar på sig att lösas, har med deklarationsblanketten för egenföretagare att göra. Sån … ja ren skit har jag alltid lämnat bort och fått betala dyrt för att bli av med. Men det har jag inte råd med i år och kanske aldrig mer.

Vi var två främlingar
som en natt drack
i en bar
Kvar av henne på morgonen fanns bara
en doft
och en skrynklig kudde

Dr Melfi: »Du är välkommen tillbaka.«

Jag: »Tack så mycket.«

Dr Melfi: »Gör dej själv en tjänst och håll dej till sanningen den här gången.«

Jag: »Eh … jag visste inte att du liksom visste det.«

Dr Melfi: »Tro mej, få är så smarta som dom tror att dom är.«