Gjorde ju för några veckor sedan comeback på Facebook. Det har varit en väldigt trevlig tid, och där de flesta andra under den perioden led (och förstås lider än) av den sociala isolering som rätt nära är naturlig vardag för mig, så kändes återkomsten på fb som … jag vet inte, en bombmatta av sociala kontakter. Underbart.

Men underbart är kort. Som Povel Ramel sa.

Jag kunde inte hantera det den här gången heller. Det blir alldeles för mycket för mig, varför vet jag inte riktigt, det bara är så. Sociala medier är inte för mig.  

Jag släcker alltså mitt fb-konto, fimpar det permanent (till nästa gång min kassa impulskontroll tar över ratten igen … ). Och det har absolut ingenting som helst att göra med en enda av mina fb-vänner, du får inte tro det. Nej, det handlar helt och hållet om mig själv, hur illa snickrad jag blev.

Dock tänker jag fortsätta blogga, och ännu mer av det blir det nog nu. De bloggläsare som tagit sig hit från Facebook vill man ju förstås gärna ha kvar. Så dessa vill jag i all ödmjukhet tipsa om att ta rygg på bloggens följare.

På det fiffiga viset får du ett mejl varje gång ett nytt inlägg publiceras. Och det gör du helt anonymt – inte ens jag kan se vem du är.