Morfar har hur många böcker som helst. Det är minst mer än etthundraåttiotre stycken. Ändå köper han jämt nya. Dom får han sprätta upp sidorna i med papperskniven. Ibland får jag hjälpa till med det. Fast jag brukar tröttna jättemycket på det efter ungefär tjugotvå sidor. Ändå så står jag ut med det. Det är nog för att jag vill göra det nästa gång igen.

Jag tycker inte så mycket om själva sprättandet. Det är bara i början. Kanske högst sju sidor. Jag tycker om att det luktar så gott från sidorna. Det är en nästan lika god lukt som det blir i köket när mormor gör munkar med hål i.

Dom gånger vi sprättar böcker vet jag att morfar har fått löning från Verket. Verket är där han jobbar för att få löningen. Dom gör järn där. Hur dom gör då vet jag inte.

Ibland får jag följa med morfar och hämta löningen. Det gör man i Östra Porten. Vi cyklar dit på en väg med träd på båda sidorna. Enligt morfar heter vägen Allén. Det är nerförsbacke åt ett håll och uppförsbacke åt det andra hållet.

Löningen ger dom som äger Verket morfar och dom genom ett fönster. Det är minst en hundralapp och flera andra sedlar som dom har stoppat ner i ett brunt kuvert.

Det finns även en kiosk där. Morfar köper en glass åt mig i den. Det är för att jag ska ha något att göra efter att han har hämtat sin löning. Då ska han jämt stå en ganska lång stund och ackordera med andra farbröder. Även dom är där och hämtar sin löning. Dom pratar säkert hela dagarna när dom gör järn. Att det ändå finns så mycket kvar att prata om begriper då inte jag.

När dom har pladdrat klart lyfter morfar upp mig på ramen igen. Det är då det blir uppförsbacke. Det blir nu som vi cyklar ner på Borlänge och köper mer böcker. Dom finns på både Nyvalls och på Borlänge Bokhandel och på Hasselkvists. Morfar ska jämt hålla på och ränna på alla dom ställena. Där med blir det en massa prat. Jag står ut med det med. Det gör jag för att jag vet att morfar köper minst en bok även åt mig. Just nu är dom jag tycker mest om dom med Biggles och Hjortfot.

Även kan det bli att vi går på konditori. Det heter Gilberths. Där finns det både bord inne och både ute i en liten trädgård. Även ligger det väldigt nära Borgs Bar. Dit vill morfar gå och ta en pilsner. Jag får då lova att inte berätta det för mormor. Fast jag skrev det här i skrivboken och allting så glömde jag bort det en gång. Då blev mormor rätt så sinnig på rösten.

»Men vet du vad, Harry!« sade mormor. »Borgs! Det har rykte om sej det stället«.

»Ja ja ja«, sade morfar. »Det har väl Frälsningsarmén också.«

Efter den gången när det blev en ny löning gick vi till ett annat konditori. Det heter Alma Nilssons. Det ligger rätt så nära busstationen. Där står det både bussar och både svarta bilar. Det är droskor, säger morfar att dom heter.

Även en korvkiosk finns det där. Enligt morfar har dom mer än korv. Han säger att dom har börjat med hamburgare som dom i Amerika äter.