Jag kände ett fladder av ångest i bröstet varje gång jag vek upp Macbookens lock. Worddokumenten låg likt kläderna i ett tonårsrum utspridda över hela skärmen och gjorde att man såg bara en skymt av bakgrundsbilden på James Dean där han gick i duggregnet på Times Square med kragen på rocken uppfälld och cigg i munnen.

Och de där dokumenten blev bara fler och fler och jag hittade inget sätt att organisera det på. Vad som räddade mitt förstånd var att jag läste intervjuer med riktiga författare som berättade att de använde sig av Scrivener och Ulysses.

Jag laddade ner och köpte båda och sedan behövdes inte Word längre. Precis all skit jag skrev kunde samlas och enkelt överblickas på samma ställe. Det enda som fortsättningsvis var exakt lika jävla oorganiserat som förr fanns i mitt eget huvud.

1 kommentar

  1. Det går alltså att kommentera här igen. Välkomna att göra det. Men som tidigare sagts kommer jag själv inte att blanda mig i och svara om det nu blir så att något händer där i kommentarsfältet. Det får helt och hållet bli ett tillhåll för läsarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s