Den som hela vuxenlivet varit en stugsittare lider inte det minsta av den lappsjuka som nu breder ut sig. Min egen längtan efter sociala kontakter uppstår bara vid de beklagliga tillfällen när jag får för mig att jag vill dricka, och det händer ju nuförtiden väldigt sällan. Fem sex gånger om året kanske.

Inte någon i bekantskapskretsen, de där jag längtar efter och vill träffa de där gångerna, kan nu komma och kalla en för tråkig hemmasittartyp. Stugsittare och soffliggare lever ju nu sitt solitärliv för allas bästa.

Sorgen efter mamma känns på något vis lite lättare att bära nu.

Ulf Lundell är ju, fastän det känns obegripligt, över sjuttio.  Enligt bloggen, som han väckt till liv igen, fortsätter han handla på Coop, nere i Kivik tror jag. Man får verkligen hoppas att stockholmarna som redan har flytt till sina sommarställen på Österlen tänker på att Lundell tillhör riskgruppen.

Det står i lokaltidningen att smittan nu har tagit sig in på många äldreboenden här i Borlänge. Mamma där på Ekoxen var sjuk så det räckte och blev över ändå.

Att Lundell dammat av Badgers Drift kan ju knappast bero på lappsjuka. Där ligger man i lä som asocial hemmasittare.

För mamma hade det inte hjälpt att tvätta händerna och sjunga Blinka lilla stjärna.

Själv kör jag med paleokost igen, den diet jag mår bäst av, och behöver därmed inte ge mig ut i den riskabla världen och handla så ofta. Frysen proppad av fisk, kött och kyckling. Med paleo går mejerier, spannmål, ris, pasta, potatis och allt som innehåller socker och tillsatser bort.

Troligare är väl att Lundells come back som bloggare handlar om att Vardagar 3 snart finns i bokhandeln.

Jag gör ju nästan ingenting som normalt folk gör saker och ting, så jag går steget längre och kör extrem paleo. Inga kolhydrater över huvud taget. Inte ens sådana som växer över jord. Och noll bär, noll frukt. Inga nötter och frön. Frågar du mig hur jag mår av det, så blir svaret att jag aldrig mått bättre.

I väntan på mitt förhandsbeställda ex av Vardagar 3 läser jag Lydia Sandgrens Samlade verk. Så här långt, 173 sidor, känns det som en av de bästa debutromaner jag någonsin läst.

Alex Schulman har också börjat blogga igen efter tio års uppehåll. Men där handlar det, från hästens mun, om lappsjuka.

Det är inte många på Zolá om morgnarna, och bagarna Daniel och Greger håller öppet bara till klockan tolv.

Bara det att Lydia Sandgren har fått förlaget att ge ut 700 sidor av en debutant säger en hel del. Får jag inte dessa 700 sidor att räcka tills brevbäraren kommer med det nya dagboksurvalet, 846 sidor, av Lundell, så ligger på bordet vid läsfåtöljen Anne Swärds Jackie och John Grishams Rooster Bar.

Barnen är i alla fall nere i lekparken.

På gång has även omläsning av Per Olof Enquist. Musikanternas uttåg var samma starka läsupplevelse som när den kom 1978. I tur nu står Kapten Nemos bibliotek.

Må John Prine klara sig.

I dessa tider går det ingen nöd på hemmasittaren som varit klok nog att bygga upp ett fett hemmabibliotek.
9789146236375_200x_vardagar-3